Tuesday 20 September 2011

Familiaris


Igår skaffade jag en liten föräldralös kattunge från Kattkomanndo Syd. Han har fått namnet Nero. En kurrande liten kisse på magen medan man skriver kan bota vilken skrivklåda som helst. Jag börjar förstå varför katten och häxan är bundsförvanter. Katten inspirerar, sfinxlik och spinnande.

 
Caligula – om katten själv får välja.

Jag har också en perserkatt som heter My. Hon gillar böcker, de är sköna att ligga på.


 
Nero – sätter skrivlusten i brand!

But above and beyond there's still one name left over,
And that is the name that you never will guess;
The name that no human research can discover--
But THE CAT HIMSELF KNOWS, and will never confess.
When you notice a cat in profound meditation,
The reason, I tell you, is always the same:
His mind is engaged in a rapt contemplation
Of the thought, of the thought, of the thought of his name:
His ineffable effable
Effanineffable
Deep and inscrutable singular Name.
 
- ur T. S. Eliot "The Naming of Cats" 
  

No comments:

Post a Comment