Bindväv

Den är grå och ganska tråkig. Men nödvändig. Jag talar om bindväven i en roman. Den kopplar samman, stöttar upp, formar. Transportsträcka kan man kalla den, men man kan förvandla den till konststycke.

I ögonblicket leker jag Doktor Frankenstein. Kroppsdelarna ligger där på operationsbordet och jag försöker upprepa det ursprungliga miraklet, det grundläggande gudstricket: blåsa liv i det döda. Berättelsens hjärta slår inte av sig själv. Det krävs en massa ingivelse, exprimenterande och trixande. Och tålamod.

Författarens anatomi: berättelsen består av olika delar men för att få kallas kropp – corpus – och inte sågverksolycka måste dessa delar hänga samman. Och för att inte kallas dödkött måste denna kropp få liv i författarens händer.

Tricket eller miraklet, så som vi sett det i Första Mosebok!

Jag har alla de vitala delarna till min roman nu, jag tror till och med att jag knäckt livets gåta men jag saknar några meter bindväv innan skapelsen är fulländad. Bindväv kan även kallas transportsträcka i en roman, men jag tycker att bindväv låter … saftigare.

För transportsträckorna behöver inte vara torra! De är ett utmärkt tillfälle att nyansera och fördjupa de trådar man lagt ut i berättelsen. Just nu arbetar jag med att skildra en roadtrip som är transportsträcka i dubbel bemärkelse – dels förbinder den akt 2 med akt 3 i min roman, dels transporterar den rent faktiskt mina karaktärer från ett ställe till ett annat. Utmaningen ligger i att skildra denna transportsträcka så att den verkligen blir spännande och oumbärlig för berättelsen som helhet. Jag vill förhala på ett nervkittlande sätt, skapa saftig bindväv mellan "höjdpunkterna".

Mary Shelley's Frankenstein är en fin metafor för skrivandet. Hur många gravar måste inte Doktor Frankenstein plundra innan han hade tillräckligt många kroppsdelar för sitt monster? Fast han visste ju inte att han höll på att skapa ett monster … han ville ju bara leka Gud (som vilken författare som helst).

Så står man där med sina delar, en hand, ett ben, senor, muskler, skelett men några av delarna har hamnat på fel plats och några lemmar hänger inte alls ihop. Det krävs ett tränat öga för att se var bindväv saknas. Ack, om man hade kirurgblick!

Mary Shelley visste allt om bindväv ...