Jean Lorrain och den gröna Gudinnan

" ... I have suffered for many years the effects of a certain blue and green something."

Fransk dekadens är en av mina främsta jaktmarker när det kommer till inspiration. Jag avgudar Huysmans utsvävande prosa och bisarra inslag och hämtar kreativ styrka ur Rachildes kompromisslösa morbiditet.

Det var därför med stor förtjusning jag tackade jag till att göra gemensam sak med en god vän och skriva en novell inspirerad av den franske dekadenten Jean Lorrains roman Monsieur Pochas från 1901, en roman som jämte J K Huysmans A Rebours är en hörnsten i den franska dekadensen.

Jag började läsa och redan på första sidan skimrar de gröna toner som döljer ett mysterium. Den excentriske, ökände juvelsamlaren Duc de Freneuse dyker upp i författarjagets hem under namnet Monsieur Pochas och överlämnar ett manuskript.


Monsieur de Pochas was a tall but frail young man of twenty-eight or thereabouts, whose crimped and short-cut brown hair surmounted an extraordinarily old and bloodless face. He was neatly dressed in a myrtle-green suit, and he sported a pale green silk cravat speckled with gold.


Den gröna färgen fullkomligt genomsyrar romanen. Och jag ville låta mig färgas in.

Pakten men min skrivkompanjon beseglades passande nog över ett glas absinth och några dagar senare satte jag mig i min länstol för att uppfylla min del av avtalet. Det var då det magiska inträffade.

Jag skriver för det mesta med en reservoarpenna laddad med bläckpatroner med sepiafärgat bläck. Men nu: texten som flöt ur min penna var grön! Jag skruvade isär pennan och inspekterade bläckpatronen: i den var bläcket brunt.

På något sätt måste en kemisk reaktion ägt rum inne i pennan under de dagar den legat vilande vid anteckningsboken, men ändå, jag kunde inte komma ifrån känslan av omen och järtecken, att Gudinnan stirrade tillbaka genom det mörka smaragdfärgade bläcket.

Men vad betyder sådana synkroniciteter, om de betyder något alls? Är jag utvald att skildra hennes blick, att sätta ord på färgen och mysteriet som är Hon?

Så här såg det ut i anteckningsboken när bläcket flöt grönt.

I have seen emerging and springing forth from his jewels that gaze which I seek. It is the gaze of Dahgut, the daughter of the king of Ys. It is also the gaze of Salomé. Above all, it is the limpid green clarity of the gaze of Astarté: that Astarté who is the Demon of Lust and also the Demon of the Sea ...

Gustave Moreaus vision av Salomé

(alla kursiva stycken ovan är citat ur Dedalus engelska utgåva av Monsieur de Pochas, från 1994)